Numera finns jag permanent på

http://motionsickness.webblogg.se

som har blivit något helt nytt.
Tack för den här tiden, det är dags att röra sig vidare nu!

Martina Haag - Martina-koden

Martina-koden

Martina Haag. Den första boken jag tagit mig genom av böckerna i min nya samling (till vilken en ny ska hämtas idag!).

Jag är allergisk mot författare och andra skribenter som skriver för att vara kul. Som verkligen anstränger sig för att vara så hysteriskt roliga att man sprutar ut drickan i munnen eller knappt kan andas för man skrattar så jävla hårt och spontant åt allt det rooooliga hon/han (men tyvärr är det oftast en hon) skrivit. Som verkligen skriver "rooooliga" i sin bok eller lägger in en massa VERSALER här och där för att betona någonting.

Jag är verkligen helt allergisk mot sånt. Jag tycker inte om när man går över gränsen för att vara personlig och kamrat med läsaren och slutar med något som mest ser ut som ett halvdåligt blogginlägg på en halvdålig blogg som kunnat skrivas av vilken amatör med för mycket fritid som helst.

Martina Haag är en sådan skribent, som halkat in på skrivandet på ett bananskal, fått skriva några halvdana krönikor och sedan, i brist på fantasi, gett ut dem i bokform eftersom det inte verkar finnas så mycket annat för henne att skriva om. Det känns otroligt mycket Linda Skugge, på den tiden Linda Skugge fortfarande var bra och skrev smarta grejer, trots att hennes skriftspråk var otroligt jobbigt utan vare sig skiljetecken eller ordentliga meningsuppbyggnader.

Det är inte en dålig bok, jag fnissar lite då och då och jag tycker boken ändå är rätt underhållande, och jag ger en eloge till Martina som vågar måla ut sin familj som värsta kaoset och erkänna att karriären går skitdåligt, men jag är ändå lite besviken. Jag trodde ändå att "Martina-koden" skulle vara bättre och roligare och att jag skulle vara tvungen att göra plats till den på Bra böckerna-hyllan. Men njäe. Den hamnar någonstans i mitten.

Jag tänker dock ändå ge Martina Haag en chans och ge mig på hennes andra alster. Allt man skriver kan ju inte bli modern klassiker, inte sant?

Böcker böcker böcker

"Kärleken är hjärtats viskningar och rop."

- Benjamin Disraeli

Jag är sjuk i misstänkt influensa. Det har varit på gång flera dagar, men nu har det nått sin kulmen. För att fördriva tiden har jag beställt lite böcker. Jag älskar att läsa och har velat lägga vantarna på flera titlar ett bra tag, och nu äntligen är i alla fall några av dem mina!

Så de jag har att läsa nu är:

"1984" - George Orwell

"Memoirs of a Geisha" - Arthur Golden

"Gulliver's Travels and Other Writings" - Jonathan Swift

"Martina-koden" - Martina Haag

"Aldrig Fucka Upp" - Jens Lapidus

"The Scarlet Letter" - Nathaniel Hawthorne

"Processen" - Kafka

Dessutom har jag "Great American Short Stories: From Hawthorne to Hemingway", en samlingsbok med verk av Nathaniel Hawthorne, Ernest Hemingway, Edgar Allan Poe, Ambrose Bierce, Sarah Orne Jewett, Charlotte Perkins Gilman, Sherwood Anderson och F. Scott Fitzgerald, att se fram emot!

Jag tycker man ska läsa boker på dess originalspråk i den mån man kan, men jag hoppas jag inte tagit mig vatten över huvudet.

Böcker som ska beställas i framtiden:

"The Barnum Museum" av Steven Millhauser, en novellsamling som innehåller novellen "Eisenheim the Illusionist", förlagan till filmen "The Illusionist"/"Illusionisten" som är en av mina favoriter.

"Mästaren och Margarita" för den har fått så bra kritik.

"Lolita"

Allt jag kan komma över av Nick Hornby.

Nu ska jag bara hitta tiden att läsa dem allihop!

Nine in the Afternoon

Så äntligen är studenten tagen, och nu börjar mitt nya liv som vuxen. På "riktigt". Spännande! Jag väntar fortfarande med spänning på besked om det nya sommarjobbet är mitt eller ej. Jag har i princip fått det, men det är lite saker som måste fixas innan jag kan börja. Jag måste få jobba på en annan avdelning för att det ska funka, men jag hade fått så bra referenser så de skulle försöka fixa det.

Dagarna spenderas just nu i solen med Johan, eller inomhus med Johan framför GTA San Andreas på PS2 och mig framför GTA Vice City på datorn. Det är härliga tider!

Och för att visa på det kör vi en "gammal" klassiker som alltid lyckas få mig på bra humör.

Molitva

När ska jag lära mig att jag aldrig kommer att kunna släppa den här bloggen? Den är ju hem för mig, och varenda gång jag försöker byta bloggadress känner jag mig så malplacerad, och jag känner mig så dum för att jag sviker min gamla blogg.

Jag tyckte inte riktigt att den andre gick i den riktning jag ville ha den. Den här känns betydligt mer jag och har alltid varit.

Dags att göra det jag är bäst på: vara mig själv och skriva om det jag tycker om; inte sånt alla andra redan tradar igenom.

Som vanligt vill jag tipsa om något fint som gör mig glad.

Den här vackra låten som går på repeat nu:

Texten finns översatt till engelska och ryska på http://www.diggiloo.net/?2007rs, men trots att jag tycker att översättningen är väldigt fin så har jag valt att bara publicera den serbiska texten. Dels för att jag är av åsikten att författares verk bör läsas på originalspråket i den mån det går, och dels för att jag tycker att den serbiska texten är så otroligt vacker. Inte bara att höra, men även att läsa.

Molitva

Text: Saša Milošević Mare
Musik: Vladimir Graić
Sångerskan heter såklart Marija Šerifović.

Ni oka da sklopim
Postelja prazna tera san
A život se topi
I nestaje brzo, k'o dlanom o dlan

K'o razum da gubim
Jer stvarnost i ne primećujem
Još uvek te ljubim
Još uvek ti slepo verujem

K'o luda, ne znam kuda
Ljubavi se nove bojim
A dane, žive rane
Više ne brojim

Molitva, kao žar na mojim usnama je
Molitva, mesto reči samo ime tvoje
Nebo zna, kao ja
Koliko puta sam ponovila
To nebo zna, baš kao ja
Da je ime tvoje moja jedina molitva

Al Bogu ne mogu lagati
Sve dok se molim
A lažem ako kažem
Da te ne volim

Molitva, kao žar na mojim usnama je
Molitva, mesto reči samo ime tvoje
Nebo zna, baš kao ja
Koliko puta sam ponovila
To nebo zna, baš kao ja
Da je ime tvoje moja molitva
(Molitva, molitva)

I nebo zna, baš kao ja
Koliko puta sam ponovila
To nebo zna, baš kao ja
Da je ime tvoje moja jedina molitva

Da je ime tvoje moja molitva

Idag upptäckte jag Bright Eyes, och min lycka är stor. Conor Oberst är en duktig textförfattare, mycket duktig faktiskt. Här är några av mina favoritexter hittills.

LILA av Bright Eyes

Close your eyes
the dark outside can't hurt you
and i will never desert your bedside
so close them tight

The stars are so glad that they've found you
and on the blankets that surround you
they shine their lightthey shine their light
rest your head and i will be watching from the doorway
as you drift into a perfect, peaceful sleep

and morning will come in all its simple glory
and you will find the light
and i will be there
standing in your shadow
knowing that you once were mine
all mine, my baby

GO FIND YOURSELF A DRY PLACE av Bright Eyes

I wish there was something I could do for you
I wish there were some words I could say
But I know that you thought it out so well
And I know there is nothing I should say
Figured it all out, figured it all out
And nothing stands up to biology
And truth is built on shady ground
Depression's all I get from philosophy
And, but really, but really, what truth I've found

Who's to blame, the educated remains, the scholars?
So tell me what's the point of surviving
Why do we try so hard to stay alive?
We know that nothing we do really matters
And it, it will away with time
It'll wash away with time
Wash away with time

But there's a feeling I get when the end is loud enough
And there's a feeling I get when she smiles at me
And there's a feeling I get when I'm staying awake with you, girl
Stay awake with you
And that is all there is, and that is all I need
Someday you'll see, that is truth
The body grows tired when no sleep can mend it
And tired has chased and killed all of our friends
There's no place left in the sky for them to send us to
Just lay down and let the light come through the doors
Cover up our dreams, cover up the years
As you take, our bodies will make the raspberries grow

PUELLA QUAM AMO EST PULCHRA av Bright Eyes
I had a beautiful, beautiful time
The drives and the talks were amazing
The kind of friend I thought I'd never find
I had a beautiful, beautiful time
You have a beautiful, beautiful smile
The way it curls and collapses on your lips
When you touch me I shake like a child
It's late, I'm afraid you might leave
'Cause sometimes it seems like you still don't believe me
There's nothing I can do to concentrate
It's so distracting, always thinking of you
So I expose and explain and I meant everything I said
And it's moments like this that repeat and replay in my head
When I'm laying in bed
It's a beautiful, beautiful time
As you laugh and roll onto your stomach
The carpet embraces your design
My heart pounds as I lay by your side
And I find that I am unable to hide all these feelings that flow
In this basement, and in this dim light, you look so beautiful
I'm unsure and unclear with the words that I say
I'm happy when you're near and I wish that forever could stay
Just like today
You have beautiful, beautiful eyes
So bright and alive and enchanting I want to be with you all of the time
It's hopeless but I have to try



THEME TO PINATA av Bright Eyes

I wish I had a parachute cuz I’m falling bad for you
And I can see the ground approaching now
But I’m not sure what to do
I feel like a pinata once you take a swing at me
If you could just crack the shell open
I think inside you would find something sweet.

And I hear you like a hunter now, your footsteps in the leaves
And I would gladly leave my hiding place
So I'm hoping to be seen.
So let your arrow fly
And see I’m well within your aim
And lay your traps for a thousand miles
And please don’t let me escape.

Winter came to Omaha and left us looking like a bride
A million perfect snowflakes now
And no two are alike
And so it’s hard for me imagining flaws in this design
I know debris, it covers everything
But still I am in love with this life.

Den har säkert varit med här tidigare, för jag hyser otroligt varm kärlek för den, men den är så vacker och ren att den förtjänar att repriseras.
Lars Winnerbäck har aldrig riktigt tilltalat mig, men med "Kom Änglar" kunde jag i alla fall uppskatta en aspekt av honom. Den har betytt otroligt mycket för mig. Den har inte längre samma betydelse för mig, men den kommer alltid vara väldigt speciell, och det går inte att förneka att det är en otroligt vacker text.

Det verkar inte finnas någon "riktig" version, jag fick flytta runt lite på verserna för att få den att överensstämma med versionen jag har. Här är i alla fall texten som jag har den:


KOM ÄNGLAR av Lars Winnerbäck
Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet
och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gickdär ifrån

O jag somnade den natten i tron på att allt var en del
i en kärlekshistoria
men det visa' sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is

O natten som kom låg du vaken och drömde om allt
som vi kunnat göra
om någon som vill ge dig värme när allting känns kallt
o om nån att beröra
och jag kunde ha gjort vad som helst för att höra den tanken
men själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten
- jag liksom föll över kanten

Så kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is

Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
o där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat

Så kom änglar och ta mig till honom och ge mig en chans
för jag tror att snart brinner ett hjärta för honom någon annanstans

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till iskom änglar,

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt
och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
det fryser nu sakta till is

Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
här sitter jag och baddar såren med salt
det går åt helvete med allt
men den vackraste stunden i livet var den när du kom

Jag har av någon anledning fokuserat mest på svenska texter hittills, men här kommer en (av många) engelsk text som jag tycker är genialisk. För mig är den ett perfekt exempel på hur man kan sitta fast i någon man inte längre vill vara kvar hos. Man går under om man håller dem kvar, men någonstans känner man att man behöver dem, man måste vara hos dem, och man kan - eller vill - inte kasta ut dem ur sitt liv och sitt hjärta.

TIME IS RUNNING OUT av Muse

I think I'm drowning

asphyxiated

I wanna break this spell

that you've created

you're something beautiful

a contradiction

I wanna play the game

I want the friction

You will be the death of me

you will be the death of me

bury it

I won't let you bury it

I won't let you smother it

I won't let you murder it

our time is running out

our time is running out

you can't push it underground

you can't stop it screaming out

I wanted freedombound and restricted

I tried to give you up

but I'm addicted

now that you know I'm trapped

sense of elation

you'd never dream of breaking this fixation

you will squeeze the life out of me

bury it

I won't let you bury it

I won't let you smother it

I won't let you murder it

our time is running out

our time is running out

you can't push it underground

you can't stop it screaming out

how did it come to this? (ooooohh)

you will suck the life out of me

bury it

I won't let you bury it

I won't let you smother it

I won't let you murder it

our time is running out

our time is running out

you can't push it underground

you can't stop it screaming out

How did it come to this? (ooooohh)

Christian: I can't write for the Moulin Rouge.
Tolouse: But why not?
Christian: I.. I'm not even sure I am a real bohemian revolutionary!
Tolouse: What? Don't you believe in beauty?
Christian: Yes.
Argentine: Freedom?
Christian: Yes, of course.
Satie: Truth?
Christian: Yes.
Doctor: Love?
Christian: Love? Love... Above all things, I believe in love.

Jag funderar mycket på vad jag vill göra med mitt liv, och vad jag vill göra för stunden som kommer. Många gånger faller mina tankar på musik; jag brukade skriva musik tillsammans med någon, men gör det inte längre. Så varje gång lusten faller på tänker jag på någon jag beundrar; någon som skriver riktigt bra texter, och varje gång på senare tid har mina tankar fallit på samma person; Lisa Ekdahl.

Jag är så förälskad i Lisas talang, och hennes förmåga att skriva in så mycket smärta, sorg, lycka och värme i en kort liten text. Jag är så imponerad av att hon lyckas med det som enligt mig gör en riktigt bra låttextförfattare; hon beskriver det man känner så realistiskt, så målande och konstnärligt och med så vackra ord och meningsuppbyggnader. Det Lisas hjärta känner är det ens egna hjärta känner; den som krossat ens hjärta är exakt den Lisa känner till och förbannar, och det är därför Lisa är helt otroligt fantastisk.

Jag gillar de allra allra flesta av hennes texter, men den här är en särskild favorit, som är så enkel, men så fylld av smärta på samma gång.

"DU SÅLDE VÅRA HJÄRTAN" av Lisa Ekdahl

Du sålde mitt hjärta, på realisation
och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
du sålde min värdighet och min innersta hemlighet
av allt det jag gav har du ingenting kvar
jag ger vad jag har
men du ger ingenting tillbaks

Jag lämnar dig här
jag måste gå nu
ja, jag lämnar dig här
för jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du

För du sålde ditt hjärta, du sålde din själ
så inte känner du smärta, när jag tar mitt farväl
inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
av allt det jag gav har du ingenting kvar
jag ger vad jag harmen du ger ingenting tillbaks
men du ger ingenting tillbaks

Du sålde mitt hjärta, och allt som var vårt
jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt
nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
av allt det jag gav har du ingenting kvar
jag ger vad jag har
men du ger ingenting tillbaks

Så jag lämnar dig här
jag måste gå nu
ja, jag lämnar dig här
för jag vill aldrig, aldrig, aldrig bli som du
för du sålde våra hjärtan
du sålde våra hjärtan
ja, du sålde våra hjärtan
du sålde våra hjärtan
du sålde våra hjärtan
du sålde våra hjärtan
ja, du sålde våra hjärta

Många gånger har jag bitit mig i tungan, för man ska kanske inte "bite the hand that feeds". Men jag är så jävla trött på det här nu, så den här gången backar jag inte.

Recensionen av Popkorn som publicerades i dagens tidning är inte min. Den är inte min i det avseendet att nöjesredaktionen helt har slaktat allt jag skrivit, och nu får recensionen att låta som en femåring har skrivit den. Min recension såg inte ut sådär. Den lät inte sådär. Det där är helt enkelt inte min recension. Tidigare har jag kunnat låta små saxningar passera, men den här gången var det hela budskapet med texten som saxades bort, eftersom att jag inte får lov att kritisera. De enda gånger jag fått bra kritik för mina texter är när jag verkligen har hyllat någon.

Det jag ville få fram i min text var att jag tycker att juryn är inkompetent och att de misslyckas med att välja band som ska ha de kvaliteter de letar efter, varav en av dem är "originalitet". Varenda gång har juryn valt något lika pretto, och visst att de tycker så, men då får de också vara medvetna om att de kan få kritik. Jag tror i ärlighetens namn att de hade klarat av den, vi pratar om vuxna människor här, men tydligen är HD av åsikten att man bara får recensera om man slickar recensionsobjektet i röven. "Skriv något bra, eller skriv inget alls" är mottot som är myntat på den här tidningen, det finns ingen yttrandefrihet. Min yttrandefrihet står under redaktörernas, och om någon av de tycker att det är för "hårt" att skriva att ett band nästan framkallar koma, då är det kört. Då får man helt enkelt inte tycka så längre.


Här är i alla fall den riktiga recensionen:


Öppet brev till juryn för Popkorn 2008:
Det kommer inte som någon förvåning för mig att ni, igen, valt fel band. Ni verkar ha en kärlek till segt och pretto. Eftersom en jury ska ”kunna” musik så är det väl självskrivet att ni ska välja det som är lite mer ”svårförståeligt”. Men hur fan tänkte ni när ni valde Urban Mind!? Inget ont mot bandet, men den här gången gjorde de ingenting annat än framkalla koma hos publiken. Detta bevisades när ingen i publiken applåderade ert val av finalband. Hur kan ni välja ett sånt band, som är så stereotypt, när ni ska leta ”originalitet”? Var finns originaliteten hos Urban Mind!? EVA och Striker förtjänade en finalplats betydligt mer än Urban Mind, och jag har nu bevis för att ni i juryn inte vet ett skit av vad ni pratar om. Synd bara att det här förstör för så många bra band. Ni är inkompetenta och hade inte vetat vad ett bra band var om det så bet er i röven.

Så till recensionerna.
Först ut för kvällen är EVA, som precis som tidigare gånger visar prov på stor musikalitet och originalitet. Tyvärr är deras spelning inte lika bra som förra gången, det känns lite ofokuserat, men Max Duponts sång, bandets säregna sound och deras utstrålning borde ändå räckt för att ta EVA till en finalplats.

Andra ut är kvällens bottennapp Urban Mind. Sångaren gör ett bra jobb av att försöka få igång publiken, och det är inget direkt fel med bandet i sig, men låtmaterialet för kvällen lämnar mer att önska. Det blir segt och tråkigt och jag tycker, att något av de andra banden förtjänade finalplatsen mer. Men dock: grattis, och lycka till!

Tredje ut för kvällen är Blomma På Lyra, lyckopillret, som verkligen får igång publiken. Det dansas och trots att även BPL gör en mycket bättre spelning förra gången så gör de sitt allra bästa och lyckas med att sprida lite glädje på Tivoli. Blomma På Lyra går vidare via publiken. Grattis, och lycka till!

Sist ut är Striker, de 80-talsinspirerade discorockarna. Sången är inte det bästa jag hört, men Striker har ett stort publikstöd och jag kan förstå varför. Även om inte de heller är lika bra som förra gången så är de originella i Popkorn, bjuder på sig själva och har enkla, melodiska låtar som både gör en glad och som man kan sjunga med i. Striker förtjänade en finalplats.



Om denna recension får någon att ligga vaken om nätterna så ber jag om ursäkt, men - falsk blygsamhet åt sidan - jag tror inte att mina ord har någon större inverkan på banden; amatörer eller ej. Ställer man sig på scen är man, förhoppningsvis, medveten om att inte alla kommer att tycka om det man gör, och att vissa har makt nog att få ut dessa åsikter till ett stort antal människor. Jag tror samtliga band är kapabla till att hantera kritiken jag lägger fram alldeles utmärkt; "hård" eller ej.
Det här var sista gången jag recenserade någonting som ska hamna i papperstidningen.

Det bor en längtan i mig efter att ha någon att älska. Någon att överösa med all den kärlek jag håller inom mig, som vill älska mig tillbaka. Någon att hålla i handen, som pussar mig på pannan och som älskar mig. Trots mig.
Och som jag kan dedikera denna vackra text ur "Camelot" till:

IF EVER I WOULD LEAVE YOU

If ever I would leave you

It wouldn't be in summer.

Seeing you in summer

I never would go.

Your hair streaked with sun-light,

Your lips red as flame,

Your face witha lustre that puts gold to shame!

But if I'd ever leave you,

It couldn't be in autumn.

How I'd leave in autumn I never will know.

I've seen how you sparkle

When fall nips the air.

I know you in autumn

And I must be there.

And could I leave you running merrily through the snow?

Or on a wintry evening when you catch the fire's glow?

If ever I would leave you,

How could it be in spring-time?

Knowing how in spring I'm bewitched by you so?

Oh, no! not in spring-time!

Summer, winter or fall!

No, never could I leave you at all!

Eeva Kilpi är en av mina favoriter. Jag gillar inte allt hon skriver, men vissa små fraser är sådana där som är så perfekta att de fastnar hos en. Självklara fraser. Hon har skrivit en dikt som heter "Säg till om jag stör", som är en av mina absoluta favoriter. Enkel, kort och koncist - men ändå så otroligt talande och full av känslor. Eeva Kilpi lyckas på så vis göra det en bra skribent, enligt mig, ska kunna göra. Tala även med få ord.

SÄG TILL OM JAG STÖR

"Säg till om jag stör", sa han när han steg in

"så går jag med detsamma."

"Du inte bara stör", svarade jag

"du rubbar hela min existens.

Välkommen."

Dikten i sig är helt fantastisk, men då jag sökte efter fler dikter av henne på nätet hittade jag en liten krönika av en man. Ett av passagen fastnade jag omedelbart för; jag tyckte det han hade att säga var så viktigt och intressant och så fullt av självinsikt att jag verkligen vill dela med mig av det. Minns tyvärr inte vad han heter, men jag ska försöka fixa länken till hela krönikan så snart som möjligt. Så kan ni läsa allt. Hursom, så här stod det:

"Eeva Kilpis dikt är kanske det finaste som finns. Jag har förstått det nu efter att ha varit ett jävla svin ett par gånger och krossat några hjärtan. Ja du läste rätt. Stora hela jag har krossat ett par hjärtan. Bara jag tänker på det blir jag samtidigt arg på mig själv men även smickrad och glad. Och så kommer då känslan över mig som en hink iskallt vatten en kokhet sommardag. Vem fan är jag att dumpa de få tjejer som faktiskt tycker om hela mig, sådan som jag är? Pinsamt. Som om jag kan välja och vraka. Nej du. Inte en chans. Högfärdigt sitter jag där på min piedestal uppburna av sköra små blompinnar, sitter där med armarna i kors och försöker se snygg och smal ut. De som tar hela mig, de ser igenom den där posen och upptäcker hurdan jag egentligen är. Och de tycker om mig. Ändå så har jag slitit ut deras bultande hjärtan, stampat och hoppat på dem. Precis som om jag är i en position att göra det."

Den franske författaren Victor Hugo (som bl.a. har skrivit "Ringaren i Notre Dame") sade en gång något som passar bra som avslutning efter den där texten:

"Den högsta lyckan i livet är förvissningen om att vara älskad för sin egen skull, eller rättare sagt: att vara älskad trots en själv."

Varma ord i vinterblåsten.

Min mamma hittade en rolig bok på MAXI, och jag tänkte jag skulle dela med mig lite av några av mina favoriter i den. Den heter "All Världens Ordspråk och Fyndiga Citat" och är utgiven av Semic.

KÄRLEK.
Alkohol får mig att nyktra till. Efter några klunkar konjak slutar jag tänka på dig. - Marguerite Yourcenar

Den som inte finner kärlek finner ingenting. - Spanskt ordspråk

Gammal kärlek rostar aldrig. - Sydafrikanskt orspråk

Följ ditt hjärtas röst. - Ptahoteps

Den kärlek som kräver allt, är motsatsen till kärlek. - Spanskt ordspråk

Kärlek och hosta kan inte döljas. - George Herbert

Du är det bästa jag har, ty intet gör så ont som du. - Blaise Pascal

Kärleken botar själv de sår den åstadkommer. - Latinskt orspråk

Obesvarad kärlek är som en fråga utan svar. - Italienskt ordspråk

Bättre att sakna den man älskar än att hata den man lever med. - Diab Ali

Jag gick ut för att finna kärleken och förlorade mig själv. - Indiskt ordspråk

Att älska och samtidigt vara klok är knappast möjligt ens för en gud. - Publius Syrus

Det är med kärlek som med månfärder. Återfärden blir svårast. - Peter Ustinov

Vem är promiskuös? I regel den som ägnar sig mer åt sex än du. - Viktor Lownes

Sann kärlek kan inte döljas. - Spanskt ordspråk

När ett hjärta mött ett annat hjärta, ringa blir då vad förut var mycket. - Johan Ludvig Runeberg

Själen kan också vara en erogen zon. - Raquel Welch

Kärlek är själens tandvärk. - Armeniskt ordspråk

Vackert är egentligen allt som ses genom kärlekens ögon. - Kristian Morgenstern

Kärleken är det enda som blir större när man slösar med den. - Richarda Huch

Kärlekens ögon ser inga fel. - Danskt ordspråk

Vi upphör att älska oss själva om ingen älskar oss. - Mme de Stael

Den som utsätter sig för kärlek utsätter sig för lidande. - Brasilianskt ordspråk

Den som verkligen älskar känner varken fruktan inför helvetet eller avund inför paradiset. - J Thibault

Hjärtat har sina skäl som förnuftet inte fattar. - Blaise Pascal

Kärlek är tålmodig, kärlek är vänlig. Den är inte avundsjuk. Den skryter inte, den är inte stolt. Den är inte ohövlig eller självisk, den blir inte lätt upprörd, den bokför inte rätt och fel. - Första Korinterbrevet 13:45

Kärleken skulle inte förklaras gudomlig om den inte ofta hade uträttat underverk. - Abbe Prevost

Kärlek är den märkliga förvirring som drabbar en person på grund av en annan person. - Theodore Reik

När du ser tillbaka på ditt liv kommer du att förstå att de ögonblick då du verkligen levt är då du har uträttat något av kärlek. - Henry Drummond

Kärleken är sin egen plågoande. - Frank Harris

Ett av trollkarlen Kärlekens små trick är att låta två människor gå åt var sitt håll och ändå alltid förbli sida vid sida. - Hugh Prather

När du gått betraktar jag spåren efter dig: de lyckliga rynkorna kring mina ögon. - Eeva Kilpi

Kärlek innebär att inte ha något val. - Liv Ullman

Det finns ingen höst för det hjärta där kärleken blommar. - Kerstin Hed

För den rätta är man aldrig upptagen. - Henrik Hill

Kärleken är en bur med gallerstänger av lycka. - Claudia Cardinale

Kärleken skapar ett vi utan att förstöra ett jag. - Leo Buscaglia

Den älskades frånvaro är för kärleken vad vinden är för en eld: den får en liten att slockna, en stor att blossa upp. - Francois de la Rochefoucauld

Det är kärleken som sätter solen och de andra stjärnorna i rörelse. - Dante Alighieri

Det finns ingen föreställning som i längden kan dölja en kärlek där den finns eller hyckla den där den inte finns. - Francois de la Rochefoucauld

Älska, älska - allt annat är ingenting. - Jean de la Fontaine

Det är av mindre betydelse vem som älskar oss, än vilka vi väljer att älska. - Jan-Olof Persson.


Slutligen ville jag avsluta med ett kedjebrev jag fått skickat till mig. Vanligtvis är de ju fulla av skit och totalt onödiga, men det här är verkligen fint, manar lite till eftertanke och gör en glad och varm i hjärtat. Har tyvärr ingen upphovsman. Enjoy!

BARN OM KÄRLEK

What does Love mean?

"When my grandmother got arthritis, she couldn't bend over and paint her toenails anymore. So my grandfather does it for her all the time, even when his hands got arthritis too. That's love."
(Rebecca - age 8)

"When someone loves you, the way they say your name is different.You just know that your name is safe in their mouth."
(Billy - age 4)

Love is when a girl puts on perfume and a boy puts on shaving cologne and they go out and smell each other."
(Karl - age 5)

"Love is when you go out to eat and give somebody most of your French fries without making them give you any of theirs."
(Chrissy - age 6)

"Love is what makes you smile when you're tired."
(Terri - age 4)

"Love is when my mommy makes coffee for my daddy and she takes a sip before giving it to him, to make sure the taste is OK."
(Danny - age 7)

"Love is when you kiss all the time. Then when you get tired of kissing, you still want to be together and you talk more. My Mommy and Daddy are like that. They look gross when they kiss"
(Emily - age 8)

"Love is what's in the room with you at Christmas if you stop opening presents and listen."
(Bobby - age 7)

"If you want to learn to love better, you should start with a friend who you hate."
(Nikka - age 6)

"Love is when you tell a guy you like his shirt, then he wears it everyday."
(Noelle - age 7)

"Love is like a little old woman and a little old man who are still friends even after they know each other so well."
(Tommy - age 6)

"During my piano recital, I was on a stage and I was scared. I looked at all the people watching me and saw my daddy waving and smiling. He was the only one doing that. I wasn't scared anymore."
(Cindy - age 8)

"My mommy loves me more than anybody. You don't see anyone else kissing me to sleep at night."
(Clare - age 6)

"Love is when Mommy gives Daddy the best piece of chicken."
(Elaine - age 5)

"Love is when Mommy sees Daddy smelly and sweaty and still says he is handsomer than Robert Redford."
(Chris - age 7)

"Love is when your puppy licks your face even after you left him alone all day."
(Mary Ann - age 4)

"I know my older sister loves me because she gives me all her old clothes and has to go out and buy new ones."
(Lauren - age 4)

"When you love somebody, your eyelashes go up and down and little stars come out of you."
(Karen - age 7)

"Love is when Mommy sees Daddy on the toilet and she doesn't think it's gross."
(Mark - age 6)

"You really shouldn't say 'I love you' unless you mean it. But if you mean it, you should say it a lot. People forget."
(Jessica - age 8)

And the final one: Author and lecturer Leo Buscaglia once talked about a contest he was asked to judge. The purpose of the contest was to find the most caring child.The winner was a four year old child whose next door neighbor was an elderly gentleman who had recently lost his wife. Upon seeing the man cry, the little boy went into the old gentleman's yard, climbed onto his lap, and just sat there.When his Mother asked what he had said to the neighbor, the little boy said, "Nothing, I just helped him cry".

Lasse Lindh - Du Behöver Aldrig Mer Vara Rädd

Jag pratade om Lasse Lindhs Melodifestivalenbidrag för ett tag sedan, men det är först nu jag bestämt mig för att lägga upp den på bloggen. Den rörde mig väldigt, och den är fruktansvärt vacker.

Lasse Lindh - Du Behöver Aldrig Mer Vara Rädd

Vi träffades liksom på chans

På nå't sätt ramla' vi in varann

Och tänk att något som jag trodde var

Så svårt kunde vara så lätt

Vi träffades liksom på chans

Två katter i skydd ifrån regnet nå'nstans

Och aldrig har kärlek drabbat mig så

Och jag vet jag är hopplöst svår ibland

Men aldrig, aldrig att jag

Tänker låta något ont

Hända dig, jag håller dig hårt

Tätt intill mig genom regn och blåst som

Alltid, alltid att jag

Kommer vaka över dig

Genom mörkret jag leder dig

Jag finns i varje steg du tar så

Du behöver aldrig mer vara rädd

Ingen ser och ingen vet

Hur du lyser och hur du fångar

Upp min skugga när jag är svag

Och hur jag älskar att vakna

Upp bland dina blonda lockar

Och aldrig, aldrig att jag

Tänker låta något ont

Hända dig, jag håller dig hårt

Tätt intill mig genom regn och blåst som

Alltid, alltid att jag

Kommer vaka över dig

Genom mörkret jag leder dig

Jag finns i varje steg du tar så

Du behöver aldrig mer vara rädd
Alltid, alltid att jag

Kommer vaka över dig genom mörkret jag leder dig

Jag finns i varje steg du tar så

Du behöver aldrig mer vara rädd

En ode till svenska textförfattare

Jag blev rörd av Lasse Lindhs text. Den där raden om att vara som två katter som gömmer sig för regnet tillsammans fastnade i mig. Jag vill läsa mer mer, och jag vill kunna berätta för världen om hur jag gömmer mig i dina blonda lockar.

Jag har också upptäckt Lisa Ekdahl. Hon har de där texterna som är vackert uppbyggda och som jag kan hålla nära mig själv. Jag tycker om det. Måste fixa musiken så jag kan höra allt i sitt sammanhang. Det är säkert kalas.

Svenska textförfattare är inte vad de borde vara, de borde inhysa mer perfektion. Nu är det strölåtar som är klockrena, och resten rena smörjan. Säkert!, Magnus Uggla, Jocke Berg - jag pratar med er.

För tillfället är "Kom Änglar", "Fanfanfan" och "Utan Dina Andetag" det vackraste svenska textförfattare skrivit, men jag blir mer än gärna överbevisad.

Avslutar med ett utdrag ur Lasse Lindhs "Du Skär", ett par rader jag tycker passar in ikväll och som säger så himla mycket med så himla lite:

Och du skär, skär som laser

och jag har inget vettigt försvar

att ens försöka värja sig saknar mening

för du skär, skär som laser

och jag förlorar hur jag än gör

Ett herrans liv!

Ojoj, this brings back memories. Det var väldigt länge sen jag skrev här, oktober om jag inte minns fel, men nu äntligen lever bloggen igen. Skönt! Får se hur lång tid det tar innan jag tröttnar, men den här gången har jag tänkt lägga fokus på lite annat också. Inte bara "krönikor", utan bloggen ska även användas som outlet och samlingsplats för mina andra texter, i takt med att de dyker upp. :)

Tänkte ta tillfället i akt att bemöta lite kritik jag fått på en av mina recensioner från Popkorn. Brukar få negativa kommentarer, men den här gången är det något sorts rekord. Jävlar, vilket liv det blev på er! Riktigt roligt för min del, då känner jag att jag gör lite nytta och faktiskt är en skaplig recensent. :) Tack för att ni tar er tid att berätta för mig hur okunnig jag är, det värmer och ger nöje, inte bara till mig men till hela redaktionen.

Lite grejer dock:

Folk verkar inte ha förstått att recensioner är texter skrivna ur en subjektiv vinkel. Det betyder alltså att jag som recensent lägger fram mina egna åsikter. Det handlar inte om någon grundläggande världssanning, det är bara mina åsikter och tankar om det jag ser. Ibland håller ni med, ibland håller ni inte med. Tyvärr är det inte så att jag är dum i huvudet eller "okunnig" för att jag inte tycker som du, det handlar helt enkelt om att olika saker tilltalar olika människor.
Tycker det är synd att ni inte kan komma på bättre angrepp än att jag är okunnig och inte "kan"/"förstår" musik. Vad exakt är det jag ska förstå som jag har missat..? Någon får gärna kommentera och förklara, jag är alltid öppen för en mogen och civiliserad dialog där folk har bättre argument än "du förstår inte musiken!!!". Det är inte Mozart vi pratar om, vi pratar om Act Strange, ok? Folk får komma ner lite på jorden.
För övrigt tycker jag det är både tråkigt och synd att ni verkar tycka att bara "musikkunniga" ska få lov att skriva recensioner. Vad exakt är en musikkunnig? Måste man ha en universitetsexamen i musikteori för att få skriva sina åsikter, eller vad? Ett riktigt bra band ska kunna tilltala alla, även de som är så "okunniga" att de inte "kan" musik eller har "musiköra".

Inget ont om Act Strange, som ju är bandet vars fans jag nu fått på halsen, men det är ju tacksamt att kalla sin musik "experimentell". För mig lät det som vilken tråkig pop/rock som helst, men jag antar det är en fördel för en själv att kalla sin musik just "experimentell", för om någon sågar den och säger den suger kan man bara försvara sig med att "recensenten inte FÖRSTÅR musiken". Jag FÖRSTÅR att jag höll på att somna och ville att killarna i bandet skulle gå av innan jag föll i koma, men tyvärr, jag kan inte förstå det underbara i denna högst EXPERIMENTELLA samling noter.

Ni behöver inte hålla med mig, men snälla. Att säga att jag är okunnig och dylikt ger mig visserligen ett gott skratt, men är det inte under er värdighet? Jag tyckte helt enkelt inte att de var bra, och jag tycker jag la fram det på ett bra och enkelt sätt. Om ni ändå vill föra dialog så är ni välkomna, men kom ner från era höga hästar, musikvetarna, och langa fram lite goda argument.

Väl mött!

Moa