Många gånger har jag bitit mig i tungan, för man ska kanske inte "bite the hand that feeds". Men jag är så jävla trött på det här nu, så den här gången backar jag inte.

Recensionen av Popkorn som publicerades i dagens tidning är inte min. Den är inte min i det avseendet att nöjesredaktionen helt har slaktat allt jag skrivit, och nu får recensionen att låta som en femåring har skrivit den. Min recension såg inte ut sådär. Den lät inte sådär. Det där är helt enkelt inte min recension. Tidigare har jag kunnat låta små saxningar passera, men den här gången var det hela budskapet med texten som saxades bort, eftersom att jag inte får lov att kritisera. De enda gånger jag fått bra kritik för mina texter är när jag verkligen har hyllat någon.

Det jag ville få fram i min text var att jag tycker att juryn är inkompetent och att de misslyckas med att välja band som ska ha de kvaliteter de letar efter, varav en av dem är "originalitet". Varenda gång har juryn valt något lika pretto, och visst att de tycker så, men då får de också vara medvetna om att de kan få kritik. Jag tror i ärlighetens namn att de hade klarat av den, vi pratar om vuxna människor här, men tydligen är HD av åsikten att man bara får recensera om man slickar recensionsobjektet i röven. "Skriv något bra, eller skriv inget alls" är mottot som är myntat på den här tidningen, det finns ingen yttrandefrihet. Min yttrandefrihet står under redaktörernas, och om någon av de tycker att det är för "hårt" att skriva att ett band nästan framkallar koma, då är det kört. Då får man helt enkelt inte tycka så längre.


Här är i alla fall den riktiga recensionen:


Öppet brev till juryn för Popkorn 2008:
Det kommer inte som någon förvåning för mig att ni, igen, valt fel band. Ni verkar ha en kärlek till segt och pretto. Eftersom en jury ska ”kunna” musik så är det väl självskrivet att ni ska välja det som är lite mer ”svårförståeligt”. Men hur fan tänkte ni när ni valde Urban Mind!? Inget ont mot bandet, men den här gången gjorde de ingenting annat än framkalla koma hos publiken. Detta bevisades när ingen i publiken applåderade ert val av finalband. Hur kan ni välja ett sånt band, som är så stereotypt, när ni ska leta ”originalitet”? Var finns originaliteten hos Urban Mind!? EVA och Striker förtjänade en finalplats betydligt mer än Urban Mind, och jag har nu bevis för att ni i juryn inte vet ett skit av vad ni pratar om. Synd bara att det här förstör för så många bra band. Ni är inkompetenta och hade inte vetat vad ett bra band var om det så bet er i röven.

Så till recensionerna.
Först ut för kvällen är EVA, som precis som tidigare gånger visar prov på stor musikalitet och originalitet. Tyvärr är deras spelning inte lika bra som förra gången, det känns lite ofokuserat, men Max Duponts sång, bandets säregna sound och deras utstrålning borde ändå räckt för att ta EVA till en finalplats.

Andra ut är kvällens bottennapp Urban Mind. Sångaren gör ett bra jobb av att försöka få igång publiken, och det är inget direkt fel med bandet i sig, men låtmaterialet för kvällen lämnar mer att önska. Det blir segt och tråkigt och jag tycker, att något av de andra banden förtjänade finalplatsen mer. Men dock: grattis, och lycka till!

Tredje ut för kvällen är Blomma På Lyra, lyckopillret, som verkligen får igång publiken. Det dansas och trots att även BPL gör en mycket bättre spelning förra gången så gör de sitt allra bästa och lyckas med att sprida lite glädje på Tivoli. Blomma På Lyra går vidare via publiken. Grattis, och lycka till!

Sist ut är Striker, de 80-talsinspirerade discorockarna. Sången är inte det bästa jag hört, men Striker har ett stort publikstöd och jag kan förstå varför. Även om inte de heller är lika bra som förra gången så är de originella i Popkorn, bjuder på sig själva och har enkla, melodiska låtar som både gör en glad och som man kan sjunga med i. Striker förtjänade en finalplats.



Om denna recension får någon att ligga vaken om nätterna så ber jag om ursäkt, men - falsk blygsamhet åt sidan - jag tror inte att mina ord har någon större inverkan på banden; amatörer eller ej. Ställer man sig på scen är man, förhoppningsvis, medveten om att inte alla kommer att tycka om det man gör, och att vissa har makt nog att få ut dessa åsikter till ett stort antal människor. Jag tror samtliga band är kapabla till att hantera kritiken jag lägger fram alldeles utmärkt; "hård" eller ej.
Det här var sista gången jag recenserade någonting som ska hamna i papperstidningen.