Lasse Lindh - Du Behöver Aldrig Mer Vara Rädd

Jag pratade om Lasse Lindhs Melodifestivalenbidrag för ett tag sedan, men det är först nu jag bestämt mig för att lägga upp den på bloggen. Den rörde mig väldigt, och den är fruktansvärt vacker.

Lasse Lindh - Du Behöver Aldrig Mer Vara Rädd

Vi träffades liksom på chans

På nå't sätt ramla' vi in varann

Och tänk att något som jag trodde var

Så svårt kunde vara så lätt

Vi träffades liksom på chans

Två katter i skydd ifrån regnet nå'nstans

Och aldrig har kärlek drabbat mig så

Och jag vet jag är hopplöst svår ibland

Men aldrig, aldrig att jag

Tänker låta något ont

Hända dig, jag håller dig hårt

Tätt intill mig genom regn och blåst som

Alltid, alltid att jag

Kommer vaka över dig

Genom mörkret jag leder dig

Jag finns i varje steg du tar så

Du behöver aldrig mer vara rädd

Ingen ser och ingen vet

Hur du lyser och hur du fångar

Upp min skugga när jag är svag

Och hur jag älskar att vakna

Upp bland dina blonda lockar

Och aldrig, aldrig att jag

Tänker låta något ont

Hända dig, jag håller dig hårt

Tätt intill mig genom regn och blåst som

Alltid, alltid att jag

Kommer vaka över dig

Genom mörkret jag leder dig

Jag finns i varje steg du tar så

Du behöver aldrig mer vara rädd
Alltid, alltid att jag

Kommer vaka över dig genom mörkret jag leder dig

Jag finns i varje steg du tar så

Du behöver aldrig mer vara rädd

En ode till svenska textförfattare

Jag blev rörd av Lasse Lindhs text. Den där raden om att vara som två katter som gömmer sig för regnet tillsammans fastnade i mig. Jag vill läsa mer mer, och jag vill kunna berätta för världen om hur jag gömmer mig i dina blonda lockar.

Jag har också upptäckt Lisa Ekdahl. Hon har de där texterna som är vackert uppbyggda och som jag kan hålla nära mig själv. Jag tycker om det. Måste fixa musiken så jag kan höra allt i sitt sammanhang. Det är säkert kalas.

Svenska textförfattare är inte vad de borde vara, de borde inhysa mer perfektion. Nu är det strölåtar som är klockrena, och resten rena smörjan. Säkert!, Magnus Uggla, Jocke Berg - jag pratar med er.

För tillfället är "Kom Änglar", "Fanfanfan" och "Utan Dina Andetag" det vackraste svenska textförfattare skrivit, men jag blir mer än gärna överbevisad.

Avslutar med ett utdrag ur Lasse Lindhs "Du Skär", ett par rader jag tycker passar in ikväll och som säger så himla mycket med så himla lite:

Och du skär, skär som laser

och jag har inget vettigt försvar

att ens försöka värja sig saknar mening

för du skär, skär som laser

och jag förlorar hur jag än gör

Ett herrans liv!

Ojoj, this brings back memories. Det var väldigt länge sen jag skrev här, oktober om jag inte minns fel, men nu äntligen lever bloggen igen. Skönt! Får se hur lång tid det tar innan jag tröttnar, men den här gången har jag tänkt lägga fokus på lite annat också. Inte bara "krönikor", utan bloggen ska även användas som outlet och samlingsplats för mina andra texter, i takt med att de dyker upp. :)

Tänkte ta tillfället i akt att bemöta lite kritik jag fått på en av mina recensioner från Popkorn. Brukar få negativa kommentarer, men den här gången är det något sorts rekord. Jävlar, vilket liv det blev på er! Riktigt roligt för min del, då känner jag att jag gör lite nytta och faktiskt är en skaplig recensent. :) Tack för att ni tar er tid att berätta för mig hur okunnig jag är, det värmer och ger nöje, inte bara till mig men till hela redaktionen.

Lite grejer dock:

Folk verkar inte ha förstått att recensioner är texter skrivna ur en subjektiv vinkel. Det betyder alltså att jag som recensent lägger fram mina egna åsikter. Det handlar inte om någon grundläggande världssanning, det är bara mina åsikter och tankar om det jag ser. Ibland håller ni med, ibland håller ni inte med. Tyvärr är det inte så att jag är dum i huvudet eller "okunnig" för att jag inte tycker som du, det handlar helt enkelt om att olika saker tilltalar olika människor.
Tycker det är synd att ni inte kan komma på bättre angrepp än att jag är okunnig och inte "kan"/"förstår" musik. Vad exakt är det jag ska förstå som jag har missat..? Någon får gärna kommentera och förklara, jag är alltid öppen för en mogen och civiliserad dialog där folk har bättre argument än "du förstår inte musiken!!!". Det är inte Mozart vi pratar om, vi pratar om Act Strange, ok? Folk får komma ner lite på jorden.
För övrigt tycker jag det är både tråkigt och synd att ni verkar tycka att bara "musikkunniga" ska få lov att skriva recensioner. Vad exakt är en musikkunnig? Måste man ha en universitetsexamen i musikteori för att få skriva sina åsikter, eller vad? Ett riktigt bra band ska kunna tilltala alla, även de som är så "okunniga" att de inte "kan" musik eller har "musiköra".

Inget ont om Act Strange, som ju är bandet vars fans jag nu fått på halsen, men det är ju tacksamt att kalla sin musik "experimentell". För mig lät det som vilken tråkig pop/rock som helst, men jag antar det är en fördel för en själv att kalla sin musik just "experimentell", för om någon sågar den och säger den suger kan man bara försvara sig med att "recensenten inte FÖRSTÅR musiken". Jag FÖRSTÅR att jag höll på att somna och ville att killarna i bandet skulle gå av innan jag föll i koma, men tyvärr, jag kan inte förstå det underbara i denna högst EXPERIMENTELLA samling noter.

Ni behöver inte hålla med mig, men snälla. Att säga att jag är okunnig och dylikt ger mig visserligen ett gott skratt, men är det inte under er värdighet? Jag tyckte helt enkelt inte att de var bra, och jag tycker jag la fram det på ett bra och enkelt sätt. Om ni ändå vill föra dialog så är ni välkomna, men kom ner från era höga hästar, musikvetarna, och langa fram lite goda argument.

Väl mött!

Moa