Jag blev rörd av Lasse Lindhs text. Den där raden om att vara som två katter som gömmer sig för regnet tillsammans fastnade i mig. Jag vill läsa mer mer, och jag vill kunna berätta för världen om hur jag gömmer mig i dina blonda lockar.
Jag har också upptäckt Lisa Ekdahl. Hon har de där texterna som är vackert uppbyggda och som jag kan hålla nära mig själv. Jag tycker om det. Måste fixa musiken så jag kan höra allt i sitt sammanhang. Det är säkert kalas.
Svenska textförfattare är inte vad de borde vara, de borde inhysa mer perfektion. Nu är det strölåtar som är klockrena, och resten rena smörjan. Säkert!, Magnus Uggla, Jocke Berg - jag pratar med er.
För tillfället är "Kom Änglar", "Fanfanfan" och "Utan Dina Andetag" det vackraste svenska textförfattare skrivit, men jag blir mer än gärna överbevisad.
Avslutar med ett utdrag ur Lasse Lindhs "Du Skär", ett par rader jag tycker passar in ikväll och som säger så himla mycket med så himla lite:
Och du skär, skär som laser
och jag har inget vettigt försvar
att ens försöka värja sig saknar mening
för du skär, skär som laser
och jag förlorar hur jag än gör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar